Grandpa
På många statusuppdateringar står följande ikväll...
Mina morföräldrar skildes i samma veva som jag föddes, men det var inte förrän flera år senare som jag förstod att min mormor och morfar faktiskt var skilda. När de tog med mig på utflykter eller lät mig sova över var de alltid tillsammans. Ett starkt minne av honom är från ett av mina födelsedagskalas när han trollade med mynt för mig och ett annat är när jag, morfar och mormor firade påsk nere hos honom i Beddingestrand. Vi gick på stranden och tog en massa foton, åt god mat och hade riktigt trevligt.
Morfar skrev brev till mig och ofta skickade han med pengar. Fast när jag tänker tillbaka var det inte pengarna som betydde mest. För det mest beydelsefulla i breven var hur han skrev - vuxet. Han använde ovanliga ord (som han förklarade för mig) och skrev om viktiga händelser. Samma sak var det när vi pratade med varandra i telefon. Vi kunde prata länge om varför saker och ting var som det var. En sak som jag minns mkt väl var vår diskussion om varför det finns dam repektive herrcyklar.
Jag är ganska lik min morfar. I arbetet är jag ordentlig och är duktig på att organisera saker och ting. Precis som min morfar var i sitt jobb som bandirektör. Privat är/var vi båda två tvärt om. För att få det att låta bra skulle jag kunna skriva att vi båda tar/tog ansvar för våra åtaganden samtidigt som vi tar/tog livet som vi kände för just då. Precis så ser jag det och om någon har en annan åsikt så är det deras.
Hur min morfar var som far och make kan jag inte uttala mig om, men som morfar var han absolut den bästa och det händer ofta att jag önskar att han fanns kvar här hos mig så att jag kunde diskutera livet med honom. Som det här med min flytt hemifrån. Fast jag fick faktiskt ett tecken från honom i torsdags. När jag träffade vaktmästaren och fick knippan med nycklar satt där en nyckelring bland nycklarna och på den satt loggan för den banken han var direktör för innan han gick i pension. That just gotta be a sign from above!
Tecken i all ära, men ibland hade det varit underbart att kunna ringa honom och berätta om vad som händer i mitt liv. Finns så mycket jag vill berätta för honom. Fast det finns kanske bredband i himlen så han kan följa mig här. :)
Skulle önska att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen, Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, Jag tänkte på dig igår, och dagarna före det också. Jag tänker på dig i stillhet, Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram, Ditt minne är hos mig för alltid, Gud har dig i sina armar...... Jag har dig i mitt hjärta. ♥
Passar rätt bra med tanke på inlägget jag tänker skriva ikväll. Har nämligen tänkt en hel del på min morfar denna helgen. Sen jag kan minnas har han varit en av mina största idoler - en stark och stor man med ett leende på läpparna. Detta till trots den kampen han gick igenom innan han förlorade fighten mot cancern som han kämpade mot i ca 10 år.Mina morföräldrar skildes i samma veva som jag föddes, men det var inte förrän flera år senare som jag förstod att min mormor och morfar faktiskt var skilda. När de tog med mig på utflykter eller lät mig sova över var de alltid tillsammans. Ett starkt minne av honom är från ett av mina födelsedagskalas när han trollade med mynt för mig och ett annat är när jag, morfar och mormor firade påsk nere hos honom i Beddingestrand. Vi gick på stranden och tog en massa foton, åt god mat och hade riktigt trevligt.
Morfar skrev brev till mig och ofta skickade han med pengar. Fast när jag tänker tillbaka var det inte pengarna som betydde mest. För det mest beydelsefulla i breven var hur han skrev - vuxet. Han använde ovanliga ord (som han förklarade för mig) och skrev om viktiga händelser. Samma sak var det när vi pratade med varandra i telefon. Vi kunde prata länge om varför saker och ting var som det var. En sak som jag minns mkt väl var vår diskussion om varför det finns dam repektive herrcyklar.
Jag är ganska lik min morfar. I arbetet är jag ordentlig och är duktig på att organisera saker och ting. Precis som min morfar var i sitt jobb som bandirektör. Privat är/var vi båda två tvärt om. För att få det att låta bra skulle jag kunna skriva att vi båda tar/tog ansvar för våra åtaganden samtidigt som vi tar/tog livet som vi kände för just då. Precis så ser jag det och om någon har en annan åsikt så är det deras.
Hur min morfar var som far och make kan jag inte uttala mig om, men som morfar var han absolut den bästa och det händer ofta att jag önskar att han fanns kvar här hos mig så att jag kunde diskutera livet med honom. Som det här med min flytt hemifrån. Fast jag fick faktiskt ett tecken från honom i torsdags. När jag träffade vaktmästaren och fick knippan med nycklar satt där en nyckelring bland nycklarna och på den satt loggan för den banken han var direktör för innan han gick i pension. That just gotta be a sign from above!
Tecken i all ära, men ibland hade det varit underbart att kunna ringa honom och berätta om vad som händer i mitt liv. Finns så mycket jag vill berätta för honom. Fast det finns kanske bredband i himlen så han kan följa mig här. :)
Kommentarer
Trackback
